Vi använder oss av cookies för att göra din upplevelse bättre.

Läs intervjun med Caroline Hammar

Caroline Hammar säger att man inte alltid kan se på en människa om hon eller han har en funktionsnedsättning. Själv är hon i högsta grad ett levande bevis på det.

”Jag ser inte ut att avvika från normen. Den som bara snabbt möter mig har förstås inte en aning om att jag ser väldigt dåligt. Rakt fram ser jag ingenting, i periferin ser jag lite grann. Min syn försämras gradvis och i dag ser jag mindre än en tiondel av vad en med fullgod syn gör. Det leder naturligtvis till en rad olika saker. I det dagliga livet kan det uppstå dråpliga situationer. Någon kanske vinkar och undrar vad jag är för nonchalant typ som inte hälsar tillbaka. Så jag måste ständigt berätta och förklara.”

Ända sedan Caroline Hammar var liten så har det varit full fart. Gymnastik, sång, dans och yoga är stora intressen. Det är också intressen som delvis styrt hennes studie- och yrkesval.

”Ja, jag är utbildad vid Kungliga Svenska Balettskolan och har därefter tagit en kandidatexamen i psykologi. 2015 blev jag utsedd till ’Årets blivande entreprenör’. Det jag fokuserar på nu är mångfaldsfrågor och tillgänglighet. Allt kommer från mitt intresse för människor, fördomar och attityder. Givetvis mina egna erfarenheter men också att jag har jobbat nära med barn och ungdomar som har olika funktionsnedsättningar.”

Något som gjorde, och gör, Caroline Hammar arg men även engagerad, är att hon upplever att många barn har dåligt självförtroende på grund av omgivningens låga förväntningar.

”Jag möter ofta tjejer och killar som har fått lära sig att de inte klarar saker som andra gör. Som jag ser det så är det en blandning av att de inte har blivit uppmuntrade och utmanade. Så många i omgivningen vill hjälpa, skydda och curla. Det är mänskligt och förståeligt men leder ofta till att barnet hindras i sin utveckling.”

I skolan finns det hur mycket som helst att göra. Inte minst för att slå hål på fördomar och få människor att tänka till om normer som tas för självklara, men inte är det för alla.

”Ja, som normen att alla kan gå i trappor. Eller att alla hör det som sägs. Eller att alla ser skyltar. Det är normer kring funktion som vi inte tänker närmare på. Men hur blir det för de som inte passar in i normen? Det jag bland annat kommer att prata om på Skolforum är att ha höga förväntningar på alla elever. För det går alltid att hitta andra lösningar, men då måste man tänka utanför de gängse normerna.”

Caroline Hammar betonar att det gäller att lyfta in olika perspektiv.

”När man hittar ett nytt sätt att lära som var bra för någon med en viss funktionsnedsättning, så kanske det också passar många andra elever. Plötsligt händer något som leder till växande. För det som är bra för en person, är ofta bra för alla. Det är så nya idéer och tankar föds. Jag tycker att det är otroligt spännande och jag är övertygad om att det på varje skola finns massor med möjligheter.”

Ett konkret exempel, som Caroline Hammar tycker säger väldigt mycket, är idrottsläraren som hade en elev med synnedsättning.

”När de skulle ha bollspel tog läraren fram 7-8 olika stora bollar. Alla fick välja vilken boll som de ville ha. Det vanliga hade varit att ge tjejen som såg dåligt en större boll medan resten spelade med lika små bollar. Men på det här sättet blev det bättre och roligare för alla och ingen blev utpekad som annorlunda.”

Caroline Hammar säger att eftersom alla går i skolan, och allt börjar där, så är skolfrågor det som engagerar henne mest. På Skolforum ska hon föreläsa om normer, perspektiv på hinder, och språkets makt.

Andra intressanta talare är bland andra Sandra Brömster som ska tala om normkritik och Anna Jober som forskar kring hur social klass påverkar undervisningen.